Vare sig man är nybörjare eller mer erfaren inom mikroskopi är det nödvändigt att kunna hantera både objekt- och täckglas för att kunna studera olika objekt. Om man inte gör har kunskapen om hur man montererar sina prov på rätt sätt finns det nämligen risk att vad du ser i ditt mikroskop är felaktigt eller inte ger en rättvis bild av objektet. Vi kommer därför att gå igenom vilka användningsområden som finns för objekt- och täckglas, vad som är dess fördelar, samt ge lite tips på hur man kan montera ett prov.
Objektglas och täckglas monterat med bokstaven ‘a’ i text.
Objektglas
De första objektglasen som utvecklades var i samband med visning av elfenben eller annat ben under mikroskop, då dessa låg mellan två skivor av det transpanta mineralet ‘glimmer’. Glimmerskivor användes inom mikroskopi i viktorianska England, medan The Royal Microscopical Society sedan introducerade en standardiserad version av objektglas varav glimmer utgick.
Användning
Objektglaset är den avlånga glasskivan som är ytan under ditt prov. Det är vanligtvis 75x 25 eller 76 x 26 mm stort och är inte tjockare än 1 mm. (Storlek på objektglasen kan variera beroende på användningsområde.) Ditt objekt fästs eller monteras på objektglaset. Därefter sätter du både objekt och objektglas på objekt-/preparatbordet i mikroskopet för visning. Där hålls det fast med fjäderklämmor eller sätts i hårkors.
Just själva monteringen av provet på objektglaset är det mest kritiska momentet för att kunna studera ett prov. Det finns olika tekniker för att främja bästa resultat varav vi listat ett par nedan.
Torrmontering
Torrmontering är den enklaste versionen av de alternativ som finns, och används för att studera bland annat: pollen; fjädrar; hårstrån; luftburet damm. För att torrmontera ett objekt lägger du det helt enkelt på objektglaset. Om det behöver stabiliseras kan du använda ett täckglas ovanpå. (Täckglas går vi igenom mer utförligt längre ner.)
Våtmontering
I en våtmontering används någon form av vätska, ibland i tillägg till ditt objekt, där det plattas ut och hålls samman med hjälp av ytspänningen som uppstår efter att du lagt på ett täckglas. Används ofta för att studera: mikroskopiska organismer (exempelvis de i sjövatten eller annat flytande media). Att tänka på är att ta bort eventuella luftbubblor i preparatet som skulle kunna missleda organismer och försämra kvalitén på visningen.
Permanent eller förberedd montering
I patologiska eller biologiska undersökningssammanhang (inkluderar bakterier, virus, växter, etc.) kan man stöta på denna typen av montering. Används vanligtvis med målet att bevara sitt objekt, där det innan montering genomgår en utdragen process för att förbereda det för en lång vistelse mellan objekt- och täckglas. Bland annat fixeras objektet och dess vatteninnehåll ersätts med paraffin. Väldigt användbart inom studieverksamhet, sedan en förberedd eller permanent montering kan studeras otaliga gånger med minimal risk för sönderfall eller förmultning.
Utöver det vanliga
Objektglas finns, som vi tidigare nämnde, i fler utföranden än standardstorleken på 75 x 25 och 76 x 26 mm. Det beror helt på hur mycket yta som krävs för bästa visning i mikroskopet. Objektglas kan inskaffas i storlekar från 48 x 25 till 75 x 50 mm.
Neubauerglas med räknekammare och celler under faskontrastmikroskop.
För de som studerar lite tjockare objekt eller flytande sådana kan man investera i en något konkav typ av objektglas som bättre håller ditt objekt. För den som till exempel räknar celler finns även objektglas med ett småskaligt gradnät etsat (s.k. ‘räknekammare’), vilket gör det lättare att uppfatta individuella celler.
I samband med att man studerar olika prov är det bra att vara organiserad, vilket är skälet till att vissa objektglas har en frostat eller emaljbelagd del av en kortsida. Mycket smidigt för att snabbt kunna märka sitt prov.
Det finns dessutom ännu fler typer av specialiserade objektglas, med olika beläggningar för att dessa ska fungera optimalt med exempelvis fluorescensmikroskop och olika färgmedium – det är så många att vi inte kan gå igenom alla.
Täckglas
Täckglas började ses under samma period som objektglaset vi nämnde förut. Detta bestod också av mineralet ‘glimmer’. Exakt när det täckglas som vi använder idag tillkom är vi tyvärr inte säkra på, dock är det sannolikt att det hade sitt genomslag samtidigt som det standardiserade objektglaset.
Användning
I kontrast med objektglaset är ett täckglas vanligtvis fyrkantigt men finns både i cirkulärt och rektangulärt utformande. Tjockleken är bara en fraktion av en millimeter, där det tjockaste är 0.64 mm och tunnaste är 0.085 mm. Det kommer i olika storlekar, varav det vanligaste är 20 x 20 mm. Man kan också se täckglas gjorda i både glas och plast, som båda innehar sina egna fördelar.
Dess största användningsområde är att helt enkelt hålla torra objekt platta och på plats, samt platta ut en droppe flytande prov (exempelvis blod eller vatten) till ett jämnt objekt.
Täckglaset har många nyttiga funktioner inom mikroskopi som möjliggör utförliga studier av exempelvis preparat med biologisk koppling. Genom att använda täckglas får du en eller flera nyttiga funktioner som bland annat är att:
- Objektet hålls på plats under torrmontering
- Ditt objekt skyddas från damm och annan kontaminering
- Objektivlinsen på mikroskopet kommer i direkt kontakt med objektet
- Skapar en stabil montering i flytande objekt via ytspänning
- Möjliggör bevaring av ditt prov genom att limma fast täckglaset
Utöver det vanliga
Torrmontering med täckglas.
För att bevaring av ett prov kan man som indikerat limma fast täckglaset till objektglaset. Genom att försluta provet kan du förhindra förmultning eller sönderfall. Du kan använda flera olika typer av förslutningsmaterial, varav vissa är specialutvecklade för syftet. Beroende på vad det gäller för prov kan du till och med använda vanligt, genomskinligt nagellack.